Ett år

Ett år har passerat. 365 dagar har gått sedan det största, vackraste hjärtat slutade att slå.
Du fattas mej oändligt Mommo.

Semester

Sommaren är snäll mot oss i år. Vi får njuta av fina dagar och på nätterna får vi (ibland) lyssna till hur regnet smattrar mot tältduk, ruff- eller plåttak. Kanske är det för att vädret förra sommaren var så uselt som man förstår att njuta desto mera i år? Kanske är det för att det senaste året svepte med sig människor som betydde något för oss, som man förstår att uppskatta det lilla så mycket?

Välkommen tillbaka!

Instagram

För 1,5 vecka sedan dog skärmen på min iPhone. 

Sen följde en tid då jag stickade kuddfodral och läste böcker om kvällarna. 

Det var ganska skönt. 

Egentligen. 

Idag återförenades jag med min telefon och plötsligt inser jag

 att det enda som jag har saknat är att hela tiden ha en kamera i fickan 

och ett Instagram att trixa med.

Jobbmail läser man ju faktiskt hest på jobbet.

Och inte i sängen.

Skall försöka hålla fast vid mina nya sundare vanor.   

Välkommen tillbaka.

Fast jag saknat dej mindre och mindre.

Du skulle inte gå

Senaste natt

den vackra

stjärnklara

slocknade

ett av de

finaste

hjärtan 

jag kände.

Jag minns

scoutläger

lekar i parken

dagar på stranden

seglatser

möhippor

midsomrar
kräftskivor

tjejträffar

bröllop

efterfester.

Jag minns

ett leende

som aldrig

slockande

och 

stjärnorna

i dina

ögon.

Våren kommer åter

men inte
du

och det gör mej

så förtvivlat

ledsen.

Du skulle ju

se dina flickor

växa upp.

Du skulle ju

dansa i vackra

hattar på deras bröllop.

Du skulle ju bli en

kanonmormor.

Du skulle ju

fortsätta 

att sprida 

din glädje.

Du skulle

inte gå.

Inte ännu
på länge.

Du skulle

bli äldre 

än 37.

Fina vän

vi saknar dej så!

Går det bra om jag går och lägger mej nu?

"Går det bra 

om jag går och 

lägger mej nu?"

frågade Lillasyster

i kväll.

Det gjorde det. Men

först måste vi pussas

och kramas. Och skratta

tillsammans.

Har ni märkt att det

är förtvivlat vackert

där ute?

Såg ni solnedgången?

Såg ni stjärnhimlen?

Kände ni er tacksamma

över en helt

vanlig torsdag?

Höstmarknad

Fortsättning följer...

Borgbacken

Det var perfekt väder (inte för varmt och inte för kallt). Det var inga köer. Det vara glada barn och nöjda vuxna. Det var en perfekt tisdagseftermiddag och kväll på Borgbacken.

 

 

Storebror kastade pussar till oss där vi stod och väntade på honom när han åkte. "Jag har aldrig mått bättre!" ropade han gång på gång. Den klassiska berg-och-dalbanan blev årets favorit hos Storebror. Lillasyster åkte helt orädd allt som hon fick åka. Och hon stortrivdes.

Stranddagar och middagar

 

Tänk att den efterlängtade värmen äntligen kom till oss. I slutet av juli! 

Det betyder att vi nu har doppat oss i havet tre dagar i rad. 

Och t.o.m. husmor har vågat sig i ett par gånger. 

Men i Hangö var vattnet för kallt (för henne).

Förutom att vi har badat, har vi ätit och druckit gott.

Både hemma och borta.

Skutviken (Ekenäs)

Kapellhamnen (Hangö)

 

Och så har vi puttrat hem från Hangö.

En oändligt vacker söndagskväll.
Den sista söndagen i juli.

Begravningen

 På fredagen följde vi vår älskade skärimommo till sin sista vila.
Redan när vi parkerade vid gravgården svämmade mina ögon över
och sen grät jag mig igenom hela den fina ceremonin. 

Dagen var varm och vacker.
I kapellet läste prästen en dikt av Pär Lagerqvist,
en flicka spelade Stormskärs Maja på tvärflöjt.
Freja torkade mina tårar.

 

Fisketävling på Älgö, juli 2007

Mommo var en stark kvinna,

både fysiskt och psykiskt.

Hon gnällde aldrig, talade

aldrig illa om någon.

Hon var alltid positiv och 

hade en fantastisk

humor.

Och världens största

hjärta.

Jag vill vara som hon.

P.S. Om någon (släkting) vill ha bilder från begravningen är det bara att meddela så skickar jag per mail.

Saknad

"Så liten plats 

en människa tar på jorden,

 mindre än ett träd i skogen. 

Så stort tomrum 

hon lämnar efter sig, 

en hel värld kan inte fylla det.

Så litet ett människas hjärta är, 

inte större än en fågel

Rymmer ändå hela världen 

och tomma rymder större än hela världen

ändlösa tomma rymdskogar 

av tystnad sång".

(Ingrid Arvidsson, 1964)

Du betydde så mycket

för så många.

Vi saknar dej
OÄNDLIGT
älskade "skärimommo"!

(6.11.1920-14.7.2012)

Godnatt Hangö

Idag har vi turistat i Hangö, staden som Husfar har bott i under väldigt många år (Husmor har också bott här under flera fantastiska somrar och en mysig höst, vinter och vår).


Idag har vi också ätit godis, träffat släktingar och vänner, vandrat över Parkbergens solvarma klippor, ätit (pop-corns!)glass, druckit skumpa på båten, ätit middag på ett smakfullt inrett Makaroonitehdas och ännu klämt in en sängfösare i båten tillsammans med två gamla vänner.

Hälsningar från Hangö

Mitt på (fre-)dagen körde vi i motvind och sol från sommarstugan till Hangö. I ungefär en halvtimme av den ca fyra timmar långa färden hade vi hissade segel. Vi körde med autopilot och satt och åt kex. I Hangö träffade vi bl.a söta lilla Milton, som precis har fyllt 1 år, och hans familj. Vi hade kaffekalas på båten, lekte i en park och åt på restaurang. Senare fick vi besök på båten av två andra vänner som precis när som helst skall få sitt andra barn.

Bilder från vår dag (tyvärr i oordning):