Ljuden i Kassel

dOCUMENTA(13) 

Dokumenta är en utställning med samtidskonst som går av stapeln under 100 dagar vart femte år i Kassel, Tyskland. I år besöktes dOCUMENTA av ca 860 000 personer. Jag var där med mina kollegor den 7-10 september.

Här några upplevelser och reflektioner från resan:

Det är mot slutet av lördagen när jag med trötta fötter vandrar in på "hugenotternas" bakgård. I motsats till de flesta andra besökspunkterna på dOCUMENTA(13) är det ingen kö till uthuset. Jag stiger in genom dörren. In i det där svarta, okända. Rummet verkar bada i totalt mörker och jag har ingen aning om vad som finns där inne. Inga förväntningar. Jag har inte ens brytt mej om att kolla upp konstnärens namn. Nej, nu minns jag plötsligt: Mi, som hade tittat in där dagen innan har berättat om ”ett klaustrofobiskt rum där några röster pratar om arbetslöshet”. Försiktigt stapplar jag in i mörkret. Rädd att stöta emot något eller någon. Man ser verkligen ingenting. Men man hör. Då ett sinne sätts ur spel verkar de andra sinnena plötsligt desto mera alerta. Det tar mej nog närmare en halv minut innan jag inser att de ljud jag hör runt om i rummet inte flödar ur några högtalare, utan att jag plötsligt befinner mig mitt i en liveshow. Ett stort a cappella disco. Ljuden, dessa mänskliga läten rör sig runt i mörkret och där står jag, först som förstenad innan jag sakta kan låta mig slappna av, dras med och våga njuta av denna delaktighet. Småningom börjar ögonen vänja sig vid mörkret och jag inser att denna show inte är en improvisation, utan att de 15-20 kroppar ur vilka ljuden strömmar faktiskt också har en gemensam koreografi. De rör sig hela tiden runt i rummet. För mig är upplevelsen i Tino Sehgals rum som starkast de första minuterna. Då man i mörker har vandrat in på en scenen utan en roll och utan känsla av vad pjäsen handlar om. Utan att plötsligt veta om man är en åskådare eller en skådespelare?

Sehgal erbjuder ingen förklaring till sitt verk This Variation. Arbete finns med i innehållsförteckningen i guideboken över dOCUMENTA(13), men själva sidan saknas avsiktligt. Det stör mig inte så mycket att jag blir lämnad utan förklaring. Jag har i alla fall fått vara med om något nytt och fräscht. Det är på lätta fötter jag lämnar mörkret bakom mig. Jag känner mig glad och upprymd och alldeles övertygad om att jag vill återvända till mörkret på nytt. Och på nytt. Det enda som gör mej lite förbryllad är det där med ”ett klaustrofobiskt rum där några röster pratar om arbetslöshet”. Varje gång jag återvänder badar utrymmet i positiv energi, men när jag senare gör lite efterforskning visar det sig att sången och dansen mycket riktigt stundvis har avbrutits för att ge plats åt diskussioner om bl.a. ekonomi och dåliga familjerelationer. Det ger mig åtminstone en hint om varför Sehgal har valt att kalla verket This Variation.

Sabina, Mi och Saara i Karlsaue park. Det var mycket varmt.

Ett annat ljudverk, Room of Rhythms av Cevdet Erek, finns i ett stort tomt utrymme på ett varuhus. Kombinationen av rå betong och bultande bas för tankarna till ravepartyn i tillfälliga lokaler. I detta fall är dock utrymmet översvämmat med dagsljus och jag lägger mej med slutna ögon i en fönsternisch och låter mig sugas med och upptas i de dova tonerna som fyller utrymmet.

När jag tänker tillbaka på dOCUMENTA(13) är det främst ljudbilder som dyker upp i mitt minne, eller åtminstone kombinationen av ljud och visuella upplevelser. Jag tänker på Susan Philipsz Study for Strings*, ljudinstallationen på perrong 13 där man under andra världskriget lastade judar ombord på tåg som körde dem till koncentrationsläger. Min blick på landskapet runtom mig, mina tankar på livets förgänglighet och samtidigt en stark medvetenhet om den plats jag just då befinner mig på. 

Och på samma tågstation Janet Cardiffs monotona och lite släpiga röst i mina öron. Hur Cardiff med hjälp av en iPod guidar mig runt i byggnaden i en mix av imaginär och reell förfluten verklighet, blandad med hennes egna tankar och drömmar (Alter Bahnhof Video Walk). Och det där verket i skogen (även det av Cardiff och maken George Bures Miller), där vi sitter på stubbar. Från högtalare i de höga träden som omger oss regnar ett potpurri av ljud. Här blir jag aldrig riktigt klok på vad de vill ha sagt. Miljön, tekniken, ljuden, hela upplägget är så välgjort, men jag hittar aldrig den röda tråden som knyter ljuden samman med varandra. Det stör mig lite. 

Susan Philipsz, Study for Strings på Hauptbahnhof

 

Inne i en sval bunker ligger en gammal sagobok uppslagen. Från högtalare bak i rummet läser en mansröst, Aman Mojadidi en refuserad saga. Ett galler hindrar besökarna att gå vidare, men stämman kan röra sig fritt, eka vidare i bunkerns kala gångar. Och vem vi inte lämna kvar ekon av sig själv, spår av den egna existensen? Är det inte precis det som är en av kärnorna i konsten?

Med sin immateriella karaktär och med sina starka relationer till sin omgivning, sticker dessa platsspecifika ljudverk på dOCUMENTA(13) ut från resten. I mitt tycke.

*  Study for Strings skrevs 1943 av en judisk kompositör, Paval Haas, från Kassel. Tillsammans med andra judar i staden deporterades Haas under andra världskriget från Kassel Hauptbahnhof till koncentrationsläger. Det var under sin tid i Terezin lägret som Haas skrev sin melankoliska Study for Strings. Året därpå sändes han till gaskammaren. Philipsz verk är inte bara en tillbakablick på stadens historia, utan uppmärksammar samtidigt betydelsen av tillställningar såsom dOCUMENTA för att definiera sin nuvarande identitet.

Japanska träsnitt

 Just nu ställer Katsutoshi Yuasa ut i Köpenhamn (IN THE GALLERY på Dronningens tvaergade 19)

och på AiR i Ekenäs, Finland. Katsu finns själv på plats i residenset på Campus Novia i Ekenäs 22-23.9 kl. 11-16. Då erbjuds även besökarna att prova på att trycka träsnitt. Gå dit!

Stort verk (i flera avseenden) som tagit Katsu ca 4 veckor att karva fram i björkfanér

Katsus verk är på samma gång detaljerade och men ändå harmoniska och välbalanserade.

Det är utförda med beundransvärd styrka och säkerhet. 

Japansk estetik som tilltalar mej.  

Denna låt av Alphaville som Ane Brun gjort en finfin cover på finns förresten med på min spotify lista som snurrat på i Villa Valter hela dagen:

Igår - idag

Igår: vårfest på dagis, vernissage "Home Sweet Home" (på husmors arbetsplats) och massor med ballonger.

Lycklig Freja med kusinen Fiona på vernissage

Under vernissagen visade Fiona plagg ur Norrbacks vår- och sommarkollektion.

Här (i x3m:s bildspel) kan ni se ett annat foto på Fiona och läsa om utställningen. I både Närbild och Pixel (tv fem) kommer ni inom kort att kunna se glimtar från utställningen. Men allra helst skall ni förstås själva titta in i det ljuva hemmet (adress Elverket, Gustav Wasas gata 11, Ekenäs, Finland). Utställningen pågår fram till början av oktober.

Klicka här så hittar du ytterligare några bilder från gårdagens "Open House Garden Party". Och här (på Pro Artibus hemsida) finns mera information om utställningen, formgivarna och produkterna.

Vy från kök mot vardagsrum: Väggpanel av Anne Kyyrö Quinn, fåtölj av Claesson Koivisto Rune, hylla av Thomas Modeen, bänkskivor, väggrelief och krukor av Stina Lindholm (Skulpturfabriken på Gotland)

I trädgården: IKEA PS Vågö- fåtöljer av Thomas Sandell, fågelbad av Stina Lindholm. Och massor med ballonger.

Idag: Storebrors Angry Birds -kalas med 11 glada gäster och massor med ballonger (igen).

Ballonger och flaggor

Tårtan

Förberedelser

Redo för skattjakt

Kroppsmålningar

Efterfest

EDIT: Igen publiceras inlägget på fel dag; - "Igår" borde heta "i förrgår" och "idag" "igår")

Sparade dagdrömmar

Här kommer en rad med bilder (mest från olika bloggar) som sparats på datorn för att de på något sätt har talat till mej. Kanske har jag genom dem fått en idé. Kanske har de väckt en dröm. Alla källorna till bilderna har jag dessvärre inte sparat. Förlåt att jag har stulit.

Lillasyster
 skulle nog gilla
att sova som prinsessan på ärten
på många olika bolster
klädda
med vackra tyger
(källa: mokkasin.blogspot.com)

Kanske
skulle hon vilja ha
en "step-in closet"
 under snedtaket
när hon blir lite större
(källa: ?)

Själv 

skulle jag vilja ha 

några golvpuffar 

att flytta runt på 

i vardagsrummet 

(källa: ?)

Och jag har en ram
som jag längtar efter att fylla
(källa: daniellawitte.blogspot.com)

En rolig och dekorativ idé.
 Kanske ovanför dörren till lek-/gäst-/hobbyrummet? 
Första saxen till en liknande installation köptes i slutet av förra veckan. 
Den kostade mej 40 cent 

(© hannah lemholt photography)

En paddel 
som gardinstång
 i storebrors rum; 
-varför inte 
(källa: ?)

Fina brickor 
till att bära ut 
kaffet
på terrassen 
(källa: ?)

Pasteller, pasteller 
och 50-tal... 
(källa: ?)

Eller varför inte
 bygga ett helt 
nytt 
litet gårds-/sommarhus? 
(källa: ?)

...att förverkliga 
flera inredningdrömmar i 
(källa: ?)

Martins sommarbilder

©Martin Palm

©Martin Palm

När höstkvällen är som mörkast, regnet piskar mot rutorna och åskan(!) mullrar på avstånd känns Martins foton från sommaren i det närmaste sakrala. Martin är fotograf och Husmors fd kollega. Han älskar mat och vin, goda ostar och musik. Och fotografering.  Här kan man beundra flera av hans bilder.

Resan (dag 1)

Vi är, som sagt, hemma igen efter en vecka på resande fot. Resans huvudmål var svenska västkusten: det mycket pittoreska Bohuslän. Husmor går nu igenom bilderna och undrar vilka som skall visas på bloggen och vilka inte. Hon inser att det blir en del att visa. Mostrarna vill ju se hur Vi har haft det. Och bröderna. Och farmor. Och grannarna (som varit så hyggliga och vattnat våra blommor). Bäst att ta en dag i sänder. Som man brukar säga.

Fredag 8 juli

Eftersom Vi på kvällen skulle ta båten från Åbo till Sverige och eftersom Lillasyster en längre tid undrat över när hon igen skall få hälsa på familjen Mumin, bestämde Vi oss för att spendera fredagen i Muminvärlden i Nådendal.

Det var en varm och fin dag. Vi svettades, kramades och såg en halvbra pjäs (arma stackare som skulle dansa omkring på en strålkastarbelyst scen i 28 gradig värme iförda ulliga och bulliga muminuniformer!). Innan Vi lämnade Mumintrollens ö passade Vi på att plaska i deras badvik tillsammans med några tusen andra svettiga.

Vi åkte till Åbo, åt middag på Rax, stötte på några bekanta och dödade tid nere vid ån. Sen blev det dopp i bollhavet och en kvällsmacka på Viking Isabella innan Vi somnade gott i vår hytt. Under bildäck.

Prästkrage av Rättyä och Stöckell (intill Forum Marinum).
Ett  Flux Aura konstverk

Skapande verksamhet

Husfar håller på och bygger ett förråd till ved, cyklar och gräsklippare. Typ. Idén fick Vi redan när Vi läste en Hus & Hem tidning år 2009 (nr 12). När Vi nu igen konstaterade att ett sådant förråd verkligen skulle behövas, kom Vi båda ihåg den gamla artikeln med medföljande ritning. Eftersom inredningstidningar är något som Husmor har väääldigt svårt att göra sig av med, var det bara att leta fram tidningen och börja bygga. Bygget är inte gjutet vid marken, utan stolparna är fästa med s.k. stolpspjut. Bild från Husfars bygge kommer senare.

Hus & Hem nr 12, 2009 (rakt förråd fotat ur en böjd tidning)

Husmor har plockat in blommor från trädgården. Och fotat dem. Hon har vääääligt svårt att låta bli att föreviga alla världens blommor. Idag var det aklejor/akvilejor i en gammal vinflaska. (Syrenerna har tyvärr blommat ut). Och nästa i tur blir väl doftschersminen. Tantfaktorn stiger.

Vi har "pärlat" och Lillasyster har pyntat sig med diverse halsband av dessa fantastiskt fina träkulor (som faktiskt är köpta på Biltema för en spottstyver). 

Dagen avslutades med ett fint vernissage hos gästkonstnärerna Paul Senyol och Wesley van Eeden på Campus Novia i Ekenäs. Paul och Wesley kommer från Sydafrika (nämndes i ett tidigare inlägg här). Med sig har de också Wesleys vackra fru Megan.  

Paul

Wes & Meg

De sydafrikanska killarna har varit mycket aktiva och deras utställning känns luftig och fräsch. Färgerna går mest i blått och turkos. Kompositionerna är grafiska och gjorda med känsla och säkerhet. Bakom varje verk finns dessutom en historia och ett djup. Man kan se att konstnärerna jobbat vägg i vägg och låtit sig inspireras av varandra.  Utställningen 6511 MILES pågår fram till den 25 juni. Passa på att gå och se den och prata med Paul och Wes. Det gjorde Vi.

Klockor och narcisser

Igår invigde vi A K Dolvens klocka i en blåsig Skepparträdgård. Därefter var det vernissage på Husmors arbetsplats och sen norska ambassadens bjudning på Knipan.

Blåsig park (torsdag)

Solig narcisstig (fredag)

Idag har vi pysslat i trädgården, fikat i solen på vår terrass tillsammans med två trevliga svenska gossar (Micke & Kalle), vandrat bland narcisserna kring Gullö gård, ätit chokladkaka på deras café, lagt ut båten, somnat vid middagsbordet (Lillasyster), haft muskelvärk i högra armen (Husmor -pga all skumpaservering), haft en bra dag.

Howzit?

En fördel med Husmors jobb är att hon får träffa intressanta konstnärer från världens alla hörn. För en vecka sedan anlände gästkonstnärerna Wesley och Megan van Eeden och Paul Senyol från Sydafrika till vår lilla snöslaskiga stad. På måndagen åt Husmor och några kollegor lunch med dem. Wesley och Megan har en gång varit utanför Afrika då de firade smekmånad i Thailand för ca ett år sedan. Paul har aldrig varit utanför Afrika. Wesley, Megan och Paul må se ut som vilka européer som helst, men under lunchen framgick det hur främmande denna värld utanför Afrika faktiskt är för dem. På väg till Finland hade de mellanlandat i Amsterdam och passade då på att se staden. De var mycket fascinerade av arkitekturen, kanalerna och av folket, affärerna och alla cyklar. Mest förbluffade var de kanske över att människorna lämnade sina cyklar olåsta och att de kunde ströva omkring utan att behöva vara ängsliga över att bli överfallna. Och vad är då denna lilla håla i jämförelse med cannabisosande Amsterdam? Trygg som urberget. Här lämnas såväl cyklar som bilar olåsta och det händer ibland att man går och lägger sig med ytterdörren olåst, ibland t.o.m. med nyckeln dinglande i låset. De nya sydafrikanska vännerna verkade onekligen begeistrade av vårt samhälle och Husmor hoppas innerligt att de kommer att trivas, känna sig trygga och inspirerade.

Under lunchen berättade de också att en polare från Kapstaden nyligen varit gästkonstnär i Fiskars. "Han heter Heath Nash och gör saker av folks sopor". Plötsligt började klockor ringa i Husmors huvud och minnesbilder av senaste nummer av Hus & Hem dök upp framför ögonen. I tidningen stod det: "Designern Heat Nash från Kapstaden är besatt av att hitta nya användningsområden för det som vi andra kallar skräp. Lampan Flowerball  (se bild) som tillverkas av återvunna petflaskor är ett exempel på hans design." Lampan, som också finns i vitt, finns att köpa här.

Ha en härlig vecka!