Nappnostalgi

Esskas fina Happy-nappar

För en vecka sedan gjorde Lillasyster ett viktigt beslut. Under högtidliga former packade hon in sina fyra sista nappar i ett paket. Pappret till paketet valdes med omsorg och hon var noga med att bandet skulle "krullas". Sen placerades paketet ute i snön i närheten av den rododendronbuske som haren brukar spendera sina dagar under. Lillasyster ropade åt haren att den skulle ta med sig paketet till sina bebisar. Storebror (som hade varit med förr och anade att en belöning från haren var på kommande) tog en morot från kylskåpet och la den i snön åt haren.


På kvällen somnade Lillasyster fint. Det tog ungefär en halvtimme längre för henne att komma till ro, men Vi var glatt överraskade. På morgonen kunde Vi konstatera att paketet och moroten var försvunna och på eftermiddagen när Vi kom hem från dagis, låg där i stället två andra paket. "Bra jobbat haren!" ropade Lillasyster entusiastiskt. Hon fick en egen liten harunge och lite docktillbehör. Stora Lillasyster pyste av stolthet. Sen följde nätter då hon vaknade och grät gång på gång och dagar då hon konstaterade "jag vill inte sova". En endaste gång nämnde hon sin saknad vid namn: "tutten".

Det är inte bara Lillasyster som saknar sin napp, också mamman känner en viss saknad. Tänk, att den lilla gumman nu har blivit så stor (2½ år om en vecka) att det är dags att lämna den äckliga, gulliga gummitutten.

Lillasyster 1 månad

Lillasyster 1 år 11 mån